Dimman tätnar

Jag tycker egentligen inte om att klaga och ännu mindre om att göra bloggen till någonslags allmän klagomur, men just nu i denna stund är jag så less på mitt mentala tillstånd att jag inte kan annat än tänka på elefanten i rummet och bara måste få låta tankarna rinna av mig.

För några veckor sedan blev jag sjukskriven eftersom allting bara snurrade och jag gick omkring i ett panikartat tillstånd utan någon större orsak till det. Nåväl, panikkänslan gick över med lite sjukledighet, men jag puffades tillbaka på jobb efter bara fyra dagar och fick fortsätta jobba enligt bästa förmåga.

Det gick riktigt bra att vara på jobb. Med tanke på omständigheterna. Det var helt okej. Sedan jag varit tillbaka från jobbet har jag bara hängt hemma - men med en helt ny person i knutarna, och även om det är något av det bästa som någonsin hänt mig så är det samtidigt väldigt tungt att anpassa sig till någonting som känns stort och nytt. Till att ha någon annan där, någon som inte är jag.

Känslan av otacksamhet alltså. Varför kan jag inte bara vara glad och tacksam och lycklig som vanligt folk?

Min hjärna befinner sig för var dag som går i en allt tätare dimma. Jag minns inte vad jag gjorde några dagar bakåt, vet inte vad jag kommit överens om att göra några dagar framöver. Jag sitter och skriver på min kandidatuppsats utan någon som helst uppfattning om vad det är jag skriver om. Jag går omkring i ett töcken, känner mig bakfull, dement och trött alla tidpunkter om dygnet, vet inte hur mycket eller om jag sovit alls.

Känner mig sjuk utan att vara det. Litar inte på mig själv. Jag kan inte fixa någonting snabbt. Allting jag gör kräver åtskilliga mängder kraft och koncentration.

Problemet är att det inte finns någon quick-fix. Ingenting som ger tillfällig lättnad. Jag tror jag vet vad som hjälper i det långa loppet, men jag stressar över att ge återhämtningen så mycket tid som den behöver, jag stressar över att ge mig så mycket tid som jag behöver. Inte vet jag heller om jag klarar av att ta hand om mig själv med den tid jag har till befogande. Jag vill bara leva mitt liv liksom. Varför känns det alltid som om man bara förbereder sig inför det egentliga livet som ska börja bara man gjort allting i ordning först?

Någonstans läste jag att hjärndimma försämrar de kognitiva förmågorna, att man tappar självförtroendet och att man därför blir deprimerad och ledsen. Jag känner definitivt av de försämrade kognitiva förmågorna och att jag därför bemöter omvärlden antingen med spelad entusiasm (för att ingen ska lägga märke till vilket vrak jag egentligen är) eller med ett väldigt osympatiskt och introvert förhållningssätt till den andra (men hellre väljer jag att inte träffa någon alls).

Min hjärna är så trött. Jag vet inte vad jag vill eller vad jag behöver. Bara låt mig drömma mig bort en stund. Ett halvår eller så.

 

 

 

Publicerad 11.08.2017 kl. 13:15

Ett filosofiskt inlägg om hur vi alla är lika och samtidigt olika, och att godhet är lösningen på all ondska

Vi är alla olika. Det här gäller även högkänsliga personer. Vi har ett personlighetsdrag som förenar oss, samtidigt som alla våra andra egenskaper kan skilja oss från varandra. Vi är alla rätt till att se oss själva som enskilda individer med egna tankar, drömmar, förhopningar och värderingar.

Jämför högkänslighet till exempel med könstillhörighet. Att säga att alla högkänsliga är si eller så är som att säga att alla kvinnor är likadana (vilket visserligen vissa fortfarande tycks tro – att kvinnor är oförklarliga mystiska väsen som ska betraktas som en avskild del av resten av mänskligheten/"manskligheten").

När man till exempel läser om högkänslighet är det viktigt att förstå att allt som skrivs är något av ett genomsnitt, och att man kan avvika från de drag som definierar en högkänslig person. Vi påverkas och formas "precis som alla andra människor" utefter våra erfarenheter och upplevelser. Vår identitet är uppbyggd av ungefär lika stora delar yttre som inre anledningar.

Högkänsliga kan skilja sig från varandra på ganska många punkter. Det finns till exempel både extroverta och introverta högkänsliga personer, och högkänsligheten uttrycker sig på lite olika sätt i dessa två typer. Elaine N. Aron tar upp att det finns högkänsliga som är vad hon kallar "för mycket inne" respektive "för mycket ute" (det här måste jag skriva mera om i ett senare skede – mycket intressant!). Hon påpekar också att det finns högkänsliga som har många goda erfarenheter av sin sensitivitet och högkänsliga vars liv präglats av många negativa upplevelser på grund av känsligheten. Så klart att dessa högkänsliga har en annan inställning till omvärlden och livet i största allmänhet än den som kunnat utnyttja sin högkänsligheten på ett givande sätt.

Tyvärr är det så att många högkänsliga upplevt mycket negativitet i form av attityder och oflexibla omständigheter, och högkänsliga har både på grund av detta och sin grubblande karaktär en fallenhet för att lätt bli ångestfyllda eller till och med deprimerade (detta kan också, som Elaine N. Aron påpekar, bero på att inåtvändhet och grubblande stämplas som dålig mental hälsa i vår kultur, vilket gör att högkänsliga börjar identifiera sig med den etiketten).

Men en distiktion som Elaine N. Aron inte tar upp (åtminstone inte fram till sidan 209 för det är så långt som jag har kommit) är om det finns högkänsliga som rätt och slätt är "dåliga människor". Arons syfte med boken är förvisso att hjälpa den högkänsliga som läser boken ("Den högkänsliga människan", 2013) att få ett bättre självförtroende genom att påvisa de goda sidorna med högkänslighet. Resultatet av detta är dock att alla högsensitiva personer höjs över den icke-känsliga människan, och det verkar inte finnas någonting ont eller elakt i en högkänslig person. Vi kan bli buttra och negativa och sura eftersom världen inte fungerar som vi vill, men vi är inte giriga, grymma, onda eller farliga.

Personlighetsdraget och ondska kan kanske inte samexistera i en och samma person. Det här är givetvis en bra sak, men ändå kan jag inte låta bli att tycka att det är konstigt. Kan inte högkänsliga på grund av ogynnsamma omständigheter börja gardera sig mot de yttre påfrestningarna genom icke-goda handlingar? Eller reagerar den högkänsliga faktiskt alltid genom att dra sig undan? Min tanke baserar sig på någonting jag lärde mig på scenkonst då vi gjorde karaktärsarbete: Det finns någonting gott och någonting ont i alla varelser. Väldigt ovetenskaplig hänvisning, men ändå. Att inte vara ond är enligt mig lite, tja, omänskligt.

Men med detta sagt så är väl både Arons och min strävan att ändå plocka fram det goda i alla, så väl hög- och lågkänsliga (får jag använda ett ord som lågkänslig? Är inte det lite nedvärderande? Kändes bara så himla smidigt att skriva! Förlåt om det var ouppskattat). Kanske ondska alltid är ett resultat av omständigheterna, vilket betyder att man också kan skapa förutsättningar (i alla fall i teorin) för att förhindra ondskan från att förekomma.

Avslutningsvis kan vi kanske konstatera att vi åtminstone inte har rätt att döma någon för de personlighetsdrag som syns på ytan. Det är bara toppen av isberget, och vi har ingen aning om vilken den bakomliggande orsaken till att en människa gör som hon gör. Det vi däremot kan göra är att möta personen med de värderingar och de resurser vi själva har till vårt förfogande.

Publicerad 05.05.2017 kl. 15:14

En blogg om att känna - ibland lite för mycket.

Här skriver jag för att vädra mina egna tankar och upplevelser som högkänslig person, men  också för att nå ut till andra högkänsliga och speciellt den som ännu inte vet om sitt anlag och hur det påverkar tillvaron.

Jag delar gärna med mig av bitar ur mitt eget liv men är lika nyfiken på att höra andras livsberättelser. Så om du känner för att dela med dig, texter, konstverk, din blogg etc. så får du gärna kommentera ett inlägg.

Det blir personligt, det blir stort, det blir komplext och stundvis både klyschigt och överdramatiskt, men jag låter det vara. Allt är trots allt skrivet för den goda sakens skull, med såväl hjärta som med själ.

 

(Instagram @fliffi)

 

Bloggar av intresse:

http://katsekohtivaloa.blogspot.fi

http://enhorningstankar.ratata.fi/blogg/

http://livetefter30.ratata.fi/blogg/