Bekännelse

28.04.2016 kl. 22:21

Jag måste bekänna en sak. Det förra inlägget var mest ifyllnad och hade inte så mycket med någonting att göra. Inte med högkänslighet i alla fall.

Faktum är att jag INTE känner mig speciellt "högkänslig" för tillfället (kan du förlåta mig?). Har gått omkring och grubblat över hela begreppet sedan jag började blogga om det, och om det verkligen är en del av min identitet. När det kommer till kritan är jag inte bekväm med att låta mig definieras. Dessutom känner jag fortfarande inte att jag riktigt har rätt till att använda det, som om jag försöker göra mig märkvärdig genom att kalla mig högkänslig. En liten röst i huvudet har nog redan berättat för mig hur fel det är att göra sig märkvärdig, sagt att det här bara är ett sätt för mig att söka bekräftelse på - suck med det här med att hålla på och dissa sig själv i onödan.

Säkert har jag mer och mindre känsliga perioder i mitt liv. Just nu är jag (kanske?) inte så känslig. Eller också håller det på att samlas en massa intryck inombords som jag ännu inte vet följderna av. Tankeverksamheten går ändå på högvarv. Du ser ju. Jag får inget stopp på skrivandet. Allt måste ut.

Just nu tycker jag det är mer intressant att fundera på känslor i största allmänhet. Hur de uppstår, hur man uppmärksammar dem, hur mycket plats de har tillåtelse att uppta. Det kan ju vara så att allt detta bloggande ger mig en möjlighet att befria många av de tankar som skapar oro och osäkerhet i mig, vilket gör mig mer avlappnad. Färre känslospröt på helspänn alltså.

Jag vill skriva om känslor. Det känns meningsfullt och viktigt. Men är man speciellt känslig själv om man hellre talar om känslor än upplever dem? Visst kan jag vara känslig på så otroligt många sätt. Men känslighet är också ett flytande begrepp, och det är olika från situation till situation. Ser olika ut från människa till människa.

Det som ändå är säkert är att känslighet är inte bara är ett enda  lidande. Det är kanske den här punkten som gör mig mest osäker över min egen känslighet. Jag låter mina egna fördomar om känslighet styra min uppfattning om vad högkänslighet innebär. Definitionen av högkänslighet är inte att man ständigt gråter, är ångestfylld och skapar konst i ett rasande flöde av inspiration. Det är stereotypen, men inte sanningen. Känslorna må eventuellt ta ett sådant uttryck, men behöver inte absolut nödvändigtvis göra det. 

Jag tror jag under den senaste veckan insett hur mycket känslighet det egentligen finns omkring mig. Nu försöker jag bara reda ut min egen känslighet i relation till alla andras.

Haha. Vad tog det, åtta inlägg och vi är redan i fasen "identitetskris"? Du ska få se, det blir en stormig relation det här har jag på känn.

Ber om ursäkt för denna ambivalens. Blir lite höpö ibland.

Glada vappen önskar en Tokfia!

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 7 med bokstäver:

En blogg om att känna - ibland lite för mycket.

Här skriver jag för att vädra mina egna tankar och upplevelser som högkänslig person, men  också för att nå ut till andra högkänsliga och speciellt den som ännu inte vet om sitt anlag och hur det påverkar tillvaron.

Jag delar gärna med mig av bitar ur mitt eget liv men är lika nyfiken på att höra andras livsberättelser. Så om du känner för att dela med dig, texter, konstverk, din blogg etc. så får du gärna kommentera ett inlägg.

Det blir personligt, det blir stort, det blir komplext och stundvis både klyschigt och överdramatiskt, men jag låter det vara. Allt är trots allt skrivet för den goda sakens skull, med såväl hjärta som med själ.

 

(Instagram @fliffi)

 

Bloggar av intresse:

http://katsekohtivaloa.blogspot.fi

http://enhorningstankar.ratata.fi/blogg/

http://livetefter30.ratata.fi/blogg/

 

Kategorier

Senaste kommentarer

07.09, 17:03Bemöta negativitet av Martin
12.03, 10:35Things to live by av Sussi
15.06, 13:34Att vara social och högkänslig av Ganska anonym typ