"Keskusteluryhmä murehtijoille"

23.05.2016 kl. 22:05

Med risk att det här inte blir någonting eftersom jag knappt sovit alls förra natten, tänkte jag ändå försöka skriva. Jag vet inte ännu riktigt om vad, men låt gå för det, vi kan kalla det här ett konstnärligt experiment. Ett tankeflöde som är så där passligt suggestivt, som bara väller fram och inte går att hejda. Eller så är det rent tvärt om, att jag inte få någonting ur mig.

Det är någonting som bubblar inom mig. Det är oro inför en sommar som antingen kan bli alldeles fantastisk eller riktigt, riktigt tung. När det blir vår och ljust går det alltid på samma sätt. Plötsligt går jag på övervarv och planerar in mer än jag egentligen orkar med, mer än jag vet att jag hanterar. Jag lever i någonslags önskedröm om att jag är en sådan där cool avslappnad typ som fixar att bara ta sitt pick och pack för att gå världens alla äventyr till mötes med öppna armar.

Men jag är inte sån. En gång såg jag en liten annons: "Keskusteluryhmä murehtijoille". Och jag insåg: "Jaha, det är en sån jag är!". En grubblare. En ängslig en. På sätt och vis var det skönt att se annonsen för då förstod jag att vi är flera som ängslas. Att man inte är ensam om det. Men visst kändes det lite ledsamt också att förstå att man nog mest lurat sig själv att tro att man en dag bara hux flux ska genomgå en förvandling och bli DEN STORA LIVSBEJAKERSKAN.

Henne får jag nog säga adjö till. Men jag tycker ändå det är orättvist mot mig själv att bara godkänna att jag blir ängslig när det händer mycket, och på grund av det tacka nej till de möjligheter som erbjuds. Ängsligheten har fått mig att tacka nej så många gånger tidigare att jag inte alltid orkar bry mig om att den finns där och försöker påverka mina beslut. Någon gång måste man bara vara en, tja rebell är lite väl starkt, men trotsig typ åtminstone.

Jag tror jag behöver en "keskusteluryhmä murehtijoille". Bara så man får vädra ängsligheten lite nu som då, det är så mycket lättare att behandla grubblerierna lite mer uppbyggande sätt när man fått vrida och vända på dem en stund i friska luften. Och när man har gjort det, är nästa steg att omvadla det till komedi.

Får väl bli nästa inlägg det då. Komedi. Usch. När man kan älta och grubbla?

HERREGUD. NU. SÖMN.

Och bara som en liten fotnot. Min tanke är fortsättningsvis att jag ska skriva sjukt FIFFIGA inlägg om HSP-egenskaper, men jag är en slacker när det kommer till research, och jag vill faktiskt skriva ordentligt. Men för att hålla igång skrivandet kör jag såhär tills vidare. Sen i sommar när jag har hur mycket tid som helst till mitt förfogande och bara ska läsa och resa och jobba och göra rollarbete och skriva pjäser så ska jag göra en vettig reseach! Pinky promise!

Hoppas du slutade läsa för länge sedan. Tankeflödet kom ikapp mig.

God natt.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:

En blogg om att känna - ibland lite för mycket.

Här skriver jag för att vädra mina egna tankar och upplevelser som högkänslig person, men  också för att nå ut till andra högkänsliga och speciellt den som ännu inte vet om sitt anlag och hur det påverkar tillvaron.

Jag delar gärna med mig av bitar ur mitt eget liv men är lika nyfiken på att höra andras livsberättelser. Så om du känner för att dela med dig, texter, konstverk, din blogg etc. så får du gärna kommentera ett inlägg.

Det blir personligt, det blir stort, det blir komplext och stundvis både klyschigt och överdramatiskt, men jag låter det vara. Allt är trots allt skrivet för den goda sakens skull, med såväl hjärta som med själ.

 

(Instagram @fliffi)

 

Bloggar av intresse:

http://katsekohtivaloa.blogspot.fi

http://enhorningstankar.ratata.fi/blogg/

http://livetefter30.ratata.fi/blogg/

 

Kategorier

Senaste kommentarer

07.09, 17:03Bemöta negativitet av Martin
12.03, 10:35Things to live by av Sussi
15.06, 13:34Att vara social och högkänslig av Ganska anonym typ