Bemöta negativitet

Publicerad 11.07.2016 kl. 22:24

Under den senaste tiden har jag befunnit mig i en bubbla. Försöker hitta ut ur den, men ju mer jag kämpar desto större blir mitt behov av att vara inåtvänd. Det känns så knäppt, den ena dagen är man full av liv och ork och tänker "Hej, jag fixar det här!" och i den nästa brister plötsligt hela etablissemanget och man förlorar tron på både sig själv och hela det här befängda människosläktet. Om det här uttryckligen har någonting med högkänslighet att göra eller ej vet jag inte, men en sak har jag upptäckt: Högkänsliga personer suger åt sig negativitet som svampar.

Vi backar några steg. Om jag ställer frågan: "Vilken ton har dina tankar?" - vad skulle du svara på det? Är dina tankar lätta och snabba? Pragmatiskt monotona? Genomslagskraftiga och övertygande? Mitt svar på frågan är att mina tankar nästa alltid går i moll. De är negativa på ett sorgset sätt. Jag upptäckte detta i våras när jag insåg att varje roman jag läser blir väldigt sorgsen i mina händer. Det är för det mesta så som jag tolkar en text, genom ett nedstämt filter som får allting att låta mycket vemodigare än det egentligen är. Ibland är jag tvungen att läsa en text högt för att höra hur glad den skulle kunna vara, för läser jag bara tyst för mig själv så blir det oftast en rätt svårmodig berättelse som målas upp framför mig.

Nu kan det hända att de böcker jag läst behandlat tunga och svåra ämnen och att detta givetvis påverkat min läsning. Den tungsinta stämningen ligger kvar som ett täcke också över kommande texter, situationer, möten. Negativiteten hänger kvar även om allt annat runt omkring bytts ut och övergått till någonting gladare. Dessutom tenderar negativitet att sprida sig lättare än vad en positiv stämning gör, någonting som säkert alla någon gång märkt. Positivitet är däremot svårare att upprätthålla och kräver mer energi, men ger också mer energi i utbyte än vad negativitet gör.

Men nu undrar jag om det inte är ett högkänslighetsdrag, det här att med att påverkas av stämningar och sedan fastna i dessa stämningar mycket längre än vad som behövs? En högkänslig människa suger åt sig all omkringliggande negativ energi, och vet inte nödvändigtvis hur hen ska göra sig av med den. Av någon anledning går den inte bara att ignorera, och lyckas man inte göra sig av med den på något vettigt sätt (gråta? Prata om det? Skriva, måla, skapa...) så täpper den till hela systemet och ingen ny positiv energi får plats före negativiteten på något sätt behandlats och bearbetats.

Det här är säkert också en av orsakerna till att man som högkänslig drar sig undan, ibland mot sin egen vilja. Man har inte fått utrymme för att bearbeta känslorna, vilket kan driva en vansinnig om man frågar mig. Men att dra sig undan med ett huvud fullt av tankar som går i moll blir lätt destruktivt. Frågan är vad det är man hellre ska bejaka, behovet att komma bort, eller behovet att inte irra in sig i de nedstämda funderingarna? Ja, om jag bara hade svaret på den frågan skulle jag ge dig den med det samma.

Tror jag igen ska återkomma till en favvis. Här är min ultimata lista på vad man kan göra för att skapa positiv energi. Dela gärna med dig av egna tips om du har eller berätta vad som funkar för dig.

1. Le. Alltså dra på smilbanden. Föreställ dig att du är din egen sol som radierar ljus och värme.

2. Sätt på de där nostalgiska favoritlåtarna som alltid får dig på bättre humör och sjung med allt vad du orkar

3. Zumba, eller vilken sorts träning som nu gör tricket för dig. En gång höll jag på att dö medan jag gjorde en grodhoppsliknande övning. Jag bestämde mig för att skratta vid varje rörelse (för att ignorera smärtan och viljan att ge upp) och det slutade med att jag garvade åt mig själv för att jag kände mig fånig. Kanske det är det som egentligen är grejen. Fåna dig.

4. Humor. All slags. Kolla på youtubeklipp. Läs dåliga vitser. Sarkastiska kommentarer. Släpp allvaret.

5. Och på tal om föregående. Varsågod :D

 

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver:
Fy vad jag känner igen mig. Har laddat ner en språkapp. När jag ska lyssna på lokalbefolkningen och trycka på rätt knapp så tycker jag alla ser sorgsna ut. Hela tiden ser jag allt genom ett negativt filter. Riktigt störande.

Alla människor jag möter tycker jag känns sorgliga. Det går liksom inte att stänga av. Förstår vad du menar.
Martin07.09.17 kl. 17:03

En blogg om att känna - ibland lite för mycket.

Här skriver jag för att vädra mina egna tankar och upplevelser som högkänslig person, men  också för att nå ut till andra högkänsliga och speciellt den som ännu inte vet om sitt anlag och hur det påverkar tillvaron.

Jag delar gärna med mig av bitar ur mitt eget liv men är lika nyfiken på att höra andras livsberättelser. Så om du känner för att dela med dig, texter, konstverk, din blogg etc. så får du gärna kommentera ett inlägg.

Det blir personligt, det blir stort, det blir komplext och stundvis både klyschigt och överdramatiskt, men jag låter det vara. Allt är trots allt skrivet för den goda sakens skull, med såväl hjärta som med själ.

 

(Instagram @fliffi)

 

Bloggar av intresse:

http://katsekohtivaloa.blogspot.fi

http://enhorningstankar.ratata.fi/blogg/

http://livetefter30.ratata.fi/blogg/

 

Kategorier

Senaste kommentarer

07.09, 17:03Bemöta negativitet av Martin
12.03, 10:35Things to live by av Sussi
15.06, 13:34Att vara social och högkänslig av Ganska anonym typ