3 månader på två minuter

23.10.2016 kl. 20:17

En snabb sammanfattning bara:

Sommaren började snett för min del, jag blev utmattad och därför tvungen att trycka på pausknappen en stund. Som tur gjorde jag det i tid vilket gjorde att resten av sommaren ändå gick helt okej, visserligen på halvfart, men jag bestämde mig för att det fick duga. Avslutade sommaren på bästa vis, genom att skämma bort mig själv med en resa till Kroatien. Den här resan är kanske det bästa jag gjort i mitt liv. Det var ingenting speciellt som hände, men jag lyckades slappna av, påriktigt, för första gången på kanske 26 år. Om det sen berodde på landet, mitt fenomenala ressällskap, all erfarenhet jag samlat på mig under den senaste tiden eller mirakel ovanifrån har jag ingen aning om, men susen gjorde det i alla fall.

(mirakelmedicin)

Nåja, sommaren har vari å fari. Jag inledde studieåret. Med viss motvilja. En sån tur för mig att terminen började med en treveckors praktikperiod, också den en fullträff enligt mig. Det roligaste och kanske mest krävande jag gjort under hela studietiden. All denna stimulans. Ä-N-T-L-I-G-E-N! När sedan de sedvanliga litteraturföreläsningarna körde igång igen hölls jag kvar i det uppfriskande tempot och kämpaandan ett tag. Men nu märker jag att jag dag för dag sjunker allt djupare ner i motivationslöshetens träsk igen. Jag kan bli rent sagt förbannad på undervisningskulturen vi har vid uni. Den högsta kunskapsinstansen som finns i detta land förmedlar fortfarande kunskap på samma sätt som man gjorde på 1800-talet. Så otroligt kontraproduktivt.

Vad kommer till temat för denna blogg har jag flera gånger tänkt på inlägg jag skulle vilja skriva men istället för att få någonting nedskrivet har jag gått omkring och nojat mig över att jag inte skriver någonting. Varje gång jag har försökt ångrar jag mig för att jag tycker att jag inte håller mig innanför bloggens ramar eller för att jag skriver för mycket om mig själv eller för att innehållet helt enkelt blir för meningslöst. Ni vet. Högkänslighet kan föra med sig vissa perfektionistiska drag. Jag borde inte ta det så allvarligt. Det är ändå bara en blogg, och det blir bara mindre lustfyllt för mig att skriva om jag hela tiden ska hålla på och värdera det jag gör.

(Kroatien var lustigt)

Så med det sagt, kanske bloggen hädanefter kommer att bestå mer av alldagligt svammel än sakligt filosoferande, men jag hoppas att det ändå känns som intressant läsning. Om inte så är det ändå värdefullt för mig att få skriva och det är det som sist och slutligen är det viktigaste.

(En av de vackraste bilderna jag lyckades fånga i somras. Regn i ljuset av en solnedgång. Spoiler: de lyckades ta sig över till andra sidan.)

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver:

En blogg om att känna - ibland lite för mycket.

Här skriver jag för att vädra mina egna tankar och upplevelser som högkänslig person, men  också för att nå ut till andra högkänsliga och speciellt den som ännu inte vet om sitt anlag och hur det påverkar tillvaron.

Jag delar gärna med mig av bitar ur mitt eget liv men är lika nyfiken på att höra andras livsberättelser. Så om du känner för att dela med dig, texter, konstverk, din blogg etc. så får du gärna kommentera ett inlägg.

Det blir personligt, det blir stort, det blir komplext och stundvis både klyschigt och överdramatiskt, men jag låter det vara. Allt är trots allt skrivet för den goda sakens skull, med såväl hjärta som med själ.

 

(Instagram @fliffi)

 

Bloggar av intresse:

http://katsekohtivaloa.blogspot.fi

http://enhorningstankar.ratata.fi/blogg/

http://livetefter30.ratata.fi/blogg/

 

Kategorier

Senaste kommentarer

07.09, 17:03Bemöta negativitet av Martin
12.03, 10:35Things to live by av Sussi
15.06, 13:34Att vara social och högkänslig av Ganska anonym typ