Höstdeppepp?

Publicerad 26.10.2016 kl. 22:17

(Hehe, där lurade jag er allt med ett riktigt sommarskojsigt inlägg senaste gången. Nu är det dags för hösthatarerskan att kliva in i bilden… För bästa effekt bör följande text läsas med uppgivet och teatraliskt uttryck.)

Det är den tiden på året igen. Tiden då dagarna blir allt kortare, allt kallare och ruggigare och dessutom allmänt jobbigare. Det allmänt jobbiga orsakas främst av mitt eget mentala tillstånd, och borde väl därför också gå att påverka på något sätt. Borde alltså. I teorin. Men som vi alla vet är teori och praktik inte det samma och de där uppenbara, logiska lösningarna som man vet att finns där ute någonstans vill bara inte uppenbara sig hur än man vrider och vänder på situationen.

Mitt största problem är stress och trötthet. Konstant trötthet och oförmåga att fokusera på här:et och nu:et. Det här med att inte riktigt ha kontroll över sig själv är ingenting jag hanterar speciellt bra, vilket gör att jag blir liksom nervös och kanske till och med stressad av helt vardagliga sysslor. Den här nervösheten leder (ta mej fan VARJE gång) till en ondskefull spiral som bara leder till mer stress och jobbighet. Man försöker desperat gripa tag i någonting som skulle hålla en kvar, men misslyckas gång på gång.

Att bli så här påverkad av årstidsskiftningar tolkar jag som ett tecken på känslighet, men jag skulle nog inte påstå att bara de allra känsligaste känner av förändringarna. Hösttrötthet och -depression är nog ett väldigt vanligt fenomen, även om de flesta bland oss blankvägrar tro på att det är just det som håller på att slå rot. Vi orkar helt enkelt inte, vi vill fortsätta vidare utan att behöva lägga tid och energi på att lägga undan tid och energi på oss själva. Också de känsligare typerna försöker promt låta bli att tro på att hösten också i år suger åt sig all livsglädje och mental kraft. Underbara förnekelse, synd att du inte är så hållbar i längden.

Och, ursäkta att jag vägrar tänka positivt; mysiga tekoppar och bubbelbad och levande ljus gör inte hösten lättare att hantera. Jag får fel av att försöka kompensera soltimmar med ångande fukt och brandfara. Just nu måste jag bara få vara stressad och nervös och påminna mig själv om djupandning stup i kvarten för att inte bli heldarrig, lika mycket som jag måste tvinga mig själv att gå och lägga mig i tid, sova, sova, sova, dra ner på påfrestningar och hålla mig strikt till enkla rutiner. Trist som bara den, jajamän. Men om det är nåt jag har lärt mig är det att ett till synes tråkigt liv faktiskt är nyckeln till ett som är meningsfullt.

(nej.)

Sååå, hur bekämpar du höstmörker?

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver:

En blogg om att känna - ibland lite för mycket.

Här skriver jag för att vädra mina egna tankar och upplevelser som högkänslig person, men  också för att nå ut till andra högkänsliga och speciellt den som ännu inte vet om sitt anlag och hur det påverkar tillvaron.

Jag delar gärna med mig av bitar ur mitt eget liv men är lika nyfiken på att höra andras livsberättelser. Så om du känner för att dela med dig, texter, konstverk, din blogg etc. så får du gärna kommentera ett inlägg.

Det blir personligt, det blir stort, det blir komplext och stundvis både klyschigt och överdramatiskt, men jag låter det vara. Allt är trots allt skrivet för den goda sakens skull, med såväl hjärta som med själ.

 

(Instagram @fliffi)

 

Bloggar av intresse:

http://katsekohtivaloa.blogspot.fi

http://enhorningstankar.ratata.fi/blogg/

http://livetefter30.ratata.fi/blogg/

 

Kategorier

Senaste kommentarer

07.09, 17:03Bemöta negativitet av Martin
12.03, 10:35Things to live by av Sussi
15.06, 13:34Att vara social och högkänslig av Ganska anonym typ