Allt har sin tid

Publicerad 12.03.2017 kl. 08:29

Man borde inte ta hem jobbet. Så säger ju de allra flesta människor. Så även en av mina kompisar som hälsade på hos mig igår. Jag har en bild från jobbet hängades på kylskåpet, och när hon såg den undrade hon om inte det var bättre att hålla hemmet separat från jobbet.

Frågan är grundad och min kompis frågade det i all välmening eftersom hon är medveten om mina utbrändhetstendenser. Faktum är att jag tycker att det faktiskt skulle vara riktigt nyttigt att hålla vardag och fritid ifrån varandra, men jag kan bara inte. För mig är det inget alternativ. Här är några orsaker:

1) Jag är studerande vid ett universitet. Studierna består av cirka 80 % självstudier, så det där att inte ta hem studier skulle jag ses som en big-time slacker :D

2) Som den okoncentrerade person jag är så har jag ofta svårt att utföra uppgifter när jag är ute på vift. Ringa samtal, skicka mejl, skriva frågesportsfrågor (en stor del av mitt arbete går ut på att hitta på sådana) är exempel på sådana sysslor. Så ofta tar jag allt med mig hem, grottar ner mig i ett hörn och försöker lösa allting på ett så omultitaskigt sätt som möjligt.

3) Jobb, studier, allt jag gör bygger upp min identitet. För att jag ska trivas med det jag gör måste jag låta det vara en betydelsefull del av mitt liv. Jag kan inte göra någonting halvt. Det ska göras helt och fullt. Allt jag gör kan givetvis inte sätta hela min själ på, men varje gång jag gör det känner jag ett stygn av dåligt samvete. Så, för att undvika dåligt samvete försöker jag göra allt antar mig så gott jag bara kan.

En tanke som ännu slog mig är att jag nog ser på världen mer som en helhet, och att jag eventuellt tidsmässigt delar upp dagen i jobb och fritid, men att jag inte kan gå omkring i mitt alldagliga liv och aktivt tänka på vad som är ledighet och vad som är arbete. I min välrd finns det helt enkelt sådant som jag måste göra, och sådant jag kan sovra från min mentala måste-göra-lista. Den listan består för övrigt inte bara av jobbrelaterade måsten. Lika mycket behöver jag tid för vila, umgänge, ensamhet och superhändelsefulla och sociala evenemang.

"Allt har sin tid" som Lina säger i Emil i Lönneberga. Ja, det stämmer. Allt HAR sin tid. Men jag har inget behov att dela upp allt i antingen jobb eller ledigt. Det finns flera tillstånd än så. [Trumvirvel för avslutande filosofisk/metaforisk kommentar] Livet handlar om vilka kullerstenar man väljer att bygga upp sin väg med.

[Medhållsamma applåder tillåtna]

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver:

En blogg om att känna - ibland lite för mycket.

Här skriver jag för att vädra mina egna tankar och upplevelser som högkänslig person, men  också för att nå ut till andra högkänsliga och speciellt den som ännu inte vet om sitt anlag och hur det påverkar tillvaron.

Jag delar gärna med mig av bitar ur mitt eget liv men är lika nyfiken på att höra andras livsberättelser. Så om du känner för att dela med dig, texter, konstverk, din blogg etc. så får du gärna kommentera ett inlägg.

Det blir personligt, det blir stort, det blir komplext och stundvis både klyschigt och överdramatiskt, men jag låter det vara. Allt är trots allt skrivet för den goda sakens skull, med såväl hjärta som med själ.

 

(Instagram @fliffi)

 

Bloggar av intresse:

http://katsekohtivaloa.blogspot.fi

http://enhorningstankar.ratata.fi/blogg/

http://livetefter30.ratata.fi/blogg/

 

Kategorier

Senaste kommentarer

07.09, 17:03Bemöta negativitet av Martin
12.03, 10:35Things to live by av Sussi
15.06, 13:34Att vara social och högkänslig av Ganska anonym typ