Ilska

26.03.2017 kl. 11:43

Jag blir sällan arg men har stunder då jag upptas av att vara rent sagt förbannad. Det är kanske inte så bra att bli arg i största allmänhet, inte på andra människor och i synnerhet inte på sig själv, men jag är faktiskt jäkligt besviken på min helvetes, jävla, söndriga kropp som reagerar omedelbart på minsta lilla påfrestning.

Igår firade vi vår lilla ämnesförenings årsfest, och hela uppladdningen inför festen blev för mycket att hantera. Utan att gå in på närmare detaljer så kände jag mig ungefär som en smutsig, sur golvtrasa igår morse (min combo består av lika delar psykisk och fysisk misär). Som tur blev lite bättre när vi väl började ställa i ordning inför "galan", men kände mig nog rätt så urvriden under hela kvällen.

(Alltså man kan ju på något sätt trivas och ändå inte samtidigt. Det är underligt. Förmodligen ligger lycko- och nedstämndhetskänslorna lite för tätt intill varandra i hjärnan på oss människor - åtminstone hos mig. De smittar av sig på varandras områden. Ett släng av känslomässig schitzofreni är vad det känns som...)

Allt gick ju riktigt bra till slut, men det som fick mig att koka var den där hopplösheten av att ständigt påminnas om att vara tvungen att leva ett halvneurotiskt, uppstyrt och kontrollerat liv, som verkligen kretsar kring att inte stressa. Det är vad mitt liv går ut på i huvudsak, men eftersom det har visat sig att ett liv utan stress är det enda jag klarar av, så är det bara att godkänna faktum. Inget cred för en livsstil som denna kan jag garantera. Balans är såklart någonting eftersträvansvärt, men det är krävande att ständigt försöka hålla sig till en lämplig nivå påfrestningar.

Jag vet aldrig om det kommer att bära eller brista.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 7 med bokstäver:

En blogg om att känna - ibland lite för mycket.

Här skriver jag för att vädra mina egna tankar och upplevelser som högkänslig person, men  också för att nå ut till andra högkänsliga och speciellt den som ännu inte vet om sitt anlag och hur det påverkar tillvaron.

Jag delar gärna med mig av bitar ur mitt eget liv men är lika nyfiken på att höra andras livsberättelser. Så om du känner för att dela med dig, texter, konstverk, din blogg etc. så får du gärna kommentera ett inlägg.

Det blir personligt, det blir stort, det blir komplext och stundvis både klyschigt och överdramatiskt, men jag låter det vara. Allt är trots allt skrivet för den goda sakens skull, med såväl hjärta som med själ.

 

(Instagram @fliffi)

 

Bloggar av intresse:

http://katsekohtivaloa.blogspot.fi

http://enhorningstankar.ratata.fi/blogg/

http://livetefter30.ratata.fi/blogg/

 

Kategorier

Senaste kommentarer

07.09, 17:03Bemöta negativitet av Martin
12.03, 10:35Things to live by av Sussi
15.06, 13:34Att vara social och högkänslig av Ganska anonym typ