Lär dig vara högkänslig + dokumentärtips!

Publicerad 26.04.2017 kl. 21:44

Det är lite på ett år sedan jag började inse att jag är en högkänslig person. I början kände jag mig tveksam över att kalla mig själv för högkänslig, eftersom det både var lite pinsamt att erkänna, och för att jag inte tycker om att uttala mig om saker jag är 100 % säker på – vilket ironiskt nog är en typisk HSP-grej att göra. Men idag känner jag mig mer övertygad än någonsin om att jag är högkänslig, att jag reagera starkt och ofta omedvetet på världen som kretsar runt omkring mig. Under detta år har jag lärt mig en hel del om mina behov och hur jag ska dra nytta av de känsliga dragen i mig.

Att själv inse att jag är högkänslig fick mig att vilja dela med mig om kunskap om personlighetsdraget, eftersom min egen högkänslighet varit ganska destruktiv på många sätt. Den här bloggen uppstod just för att jag ville berätta för andra om hur man som högkänslig kan lära sig acceptera sin känslighet och leva med den. Högkänslighet är inte negativt per automatik, men försöker man förtränga sin högkänsliga sida kan det leda till rätt många problem. Jag är givetvis själv ett utmärkt dåligt exempel på hur det kan gå när man förtränger sina känslobehov. Du har hört mig joma förr... Depression, utmattning, jaadi, jaadi jaa. Men allvarligt talat så är det väldigt tuffa saker att ta sig igenom, och om jag bara fattat tidigare att jag är superkänslig och att det är vad som orsakar ångest, om jag förstått och tillåtit mig själv att göra saker på mitt eget sätt, så hade jag eventuellt besparats den tid jag fått tillbringa i mitt personliga lilla minihelvete.

Som jag redan nämnde tyckte jag det var pinsamt att vara tvungen att medge att jag är högkänslig, men jag gjorde det (i alla fall någorlunda) offentligt här på bloggen för att det verkligen skulle kännas som ett officiellt tillkännagivande som jag måste kunna stå för. Pinsamheten berodde nog på att jag själv kommer från en bakgrund där "mjuka värden" inte värdesätts speciellt högt, utan där hårt arbete i det tysta är en dygd man inte ska skryta med. Att tala om känslor och upplevelser har alltid varit väldigt viktigt för mig, men jag har aldrig riktigt fått lära mig hur jag ska göra för att uppfylla mina känslomässiga behov. Idag känns det fortfarande lite nolo att både prata och skriva om känslor, men har fattat att det är ett måste för mig. Så jag drar en djup suck och låter det rinna av mig.

Den högkänsliga person som inte får eller kan ge tillräckligt med utrymme för sin känslosamhet blir lätt utmattad och inåtvänd, då stimulansen man plockar upp under dagen blir allt för uttömmande. Förstår man inte att social interaktion, dåliga planerade arbetsmiljöer, livlig centrumtrafik eller andra människors känslor hela tiden pockar på ens uppmärksamhet, förstår man inte heller att man faktiskt behöver återhämta sig efter en vanlig vardag. Ännu mindre förstår man hur mycket återhämtning man faktiskt behöver. Sömn och aktiv vila är den högkänsligas bästa vänner, och ärligt talat så uppskattar jag verkligen att jag nuförtiden har en bra ursäkt att få ta det lite chill.

Den som misstänker att hen själv är högkänslig råder jag att ta  sina aningar på allvar (är du högkänslig har du typ världens bästa intuition så det är bara att lita på den) och inte falla för jantelagen, som jag beskrev i förra inlägget. Att vara högkänslig har fler fördelar än nackdelar, men du måste acceptera de dåliga sidorna som högkänsligheten för med sig för att kunna komma åt de extremt fördelaktiga goda sidorna.

Det tar kanske ett år, kanske 10 år, kanske en hellivsålder att lära sig, men missa inte chansen att lära dig leva ett högkänsligt liv.

Missa inte heller chansen att se dokumentären "Erityisherkät" (originaltiteln: Sensitive - the untold story) som nu går att se på Yles Arenan. KLICKA HÄR FÖR ATT SE DEN!

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver:

En blogg om att känna - ibland lite för mycket.

Här skriver jag för att vädra mina egna tankar och upplevelser som högkänslig person, men  också för att nå ut till andra högkänsliga och speciellt den som ännu inte vet om sitt anlag och hur det påverkar tillvaron.

Jag delar gärna med mig av bitar ur mitt eget liv men är lika nyfiken på att höra andras livsberättelser. Så om du känner för att dela med dig, texter, konstverk, din blogg etc. så får du gärna kommentera ett inlägg.

Det blir personligt, det blir stort, det blir komplext och stundvis både klyschigt och överdramatiskt, men jag låter det vara. Allt är trots allt skrivet för den goda sakens skull, med såväl hjärta som med själ.

 

(Instagram @fliffi)

 

Bloggar av intresse:

http://katsekohtivaloa.blogspot.fi

http://enhorningstankar.ratata.fi/blogg/

http://livetefter30.ratata.fi/blogg/

 

Kategorier

Senaste kommentarer

07.09, 17:03Bemöta negativitet av Martin
12.03, 10:35Things to live by av Sussi
15.06, 13:34Att vara social och högkänslig av Ganska anonym typ