Blivande lärare

Publicerad 12.10.2017 kl. 15:03

Hösten går sin gilla gång och bloggen har dessvärre blivit utan den uppmärksamhet den är värd. I början av hösten var allting bara ett kaos och jag kände inte för att skriva, men nu när  hyggekänslan så småningom börjar infinna sig kanske jag kan återuppta trådarna från där jag lämnat dem.

Mina tankar kretsar för tillfället kring normalitet och vad som inte räknas till det sedvanliga. Hur man som en vanlig liten människa här på jorden ska göra för att bemöta alla slags människor på rätt sätt, och var det är man ska dra gränsen för att inte brista själv. Jag befinner mig i skolvärlden, både i teori och praktik, och jag alternerar mellan rollen som elev och som lärare. Om man frågar mig är allting lika förvirrande.

På kurserna i skolan läser vi om barn med specialbehov, om barn som far illa, om barn som behöver hjälp med att verbalisera sina känslor och framför allt barn som behöver bekräftas och bli sedda för vad de är. Bli respekterade och stöttade oavsett bakgrund, livssituation eller omfång av problem. I skolan jag vikarierar i försöker jag omsätta teori i praktik, men upplever det som en utmaning eftersom jag dels inte känner eleverna, dels inte riktigt hittat min egen lärarroll. Gudarna vet om jag någonsin kommer att hitta den.

Det är svårt och ganska avskräckande att bli medveten. Att veta om allt det där man borde göra. Jag grubblar över min eventuella egna framtid som lärare och hur jag ska bli av med behovet av att alltid vara till freds och till lags. I sig är det väl inget fel med det men man måste också klara av att vara självsäker och stark och våga ifrågesätta och säga ifrån. Fega lärare är det värsta jag vet. Lärare som ser mellan fingrarna, lärare som förskönar eller förnekar. Lärare är vuxna människor och vuxna människor ska bära ansvar.

Att hitta den här starka sidan i sig själv är en utmaning. Man behöver mycket övning. Man behöver handledning och stöd.

Jag är rädd för att själv bli en feg lärare. Eller en lärare som glömmer att uppmärksamma varje elev för vem hen är. Hur jag än vrider på det känns det som om jag kommer att misslyckas i något skede. Enda trösten är väl att vi också lär oss genom våra misstag.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver?

En blogg om att känna - ibland lite för mycket.

Här skriver jag för att vädra mina egna tankar och upplevelser som högkänslig person, men  också för att nå ut till andra högkänsliga och speciellt den som ännu inte vet om sitt anlag och hur det påverkar tillvaron.

Jag delar gärna med mig av bitar ur mitt eget liv men är lika nyfiken på att höra andras livsberättelser. Så om du känner för att dela med dig, texter, konstverk, din blogg etc. så får du gärna kommentera ett inlägg.

Det blir personligt, det blir stort, det blir komplext och stundvis både klyschigt och överdramatiskt, men jag låter det vara. Allt är trots allt skrivet för den goda sakens skull, med såväl hjärta som med själ.

 

(Instagram @fliffi)

 

Bloggar av intresse:

http://katsekohtivaloa.blogspot.fi

http://enhorningstankar.ratata.fi/blogg/

http://livetefter30.ratata.fi/blogg/

 

Kategorier

Senaste kommentarer

07.09, 17:03Bemöta negativitet av Martin
12.03, 10:35Things to live by av Sussi
15.06, 13:34Att vara social och högkänslig av Ganska anonym typ