Då gaphalsen insåg sig vara blyg

03.06.2018 kl. 17:29

Tänk att det kan ta 28 år att inse saker om sig själv. För mig handlar det om att vara blyg. Jag har aldrig identifierat mig som en blyg person. Snarare besitter jag alla de egenskaper som inte anses höra ihop med blyghet. Jag gillar att höras och synas, jag talar gärna inför människor, jag har alltid deltagit i de sociala verksamheter som kommit i min väg. Min nyfikenhet har alltid varit starkare än min sociala fobi och mitt intresse för nya sammanhang har fått mig att byta miljö oftare än jag egentligen kunnat hantera.

Men alltid har en känsla av att inte passa in hängt med. En känsla som orsakats av tonårstidens sociala osäkerhet, av bitterhet och avund eller av att jag bara hellre vill tänka själv än acceptera den allmänna åsikten. Oftast har det ändå berott på att jag haft en dålig självbild och därmed ett uselt självförtroende. Som tur lär man sig någonting nytt om sig själv varje dag.

I torsdags lärde jag mig till exempel att jag är en blyg person. Och det som var riktigt överraskande, jag har de facto alltid varit en blyg person. Riktigt överrumplad blev jag, där jag satt i vardagsrummet omgiven av ett gäng människor som jag nog räknar till min bekantskapskrets, men som jag inte riktigt kan kalla vänner. De hade pratat på i ett par timmar, utan att jag riktigt hade någonting att bidra med eftersom det kändes olustig och överväldigande. Och då slog de mig. Jag är ju blyg. Att jag inte deltar i samtalet beror varken på att jag skulle ogilla sällskapet eller att jag är på dåligt humör. Orsaken är så mycket enklare än så. Min tunga slår knut på sig själv när jag är i sällskap av människor som jag inte känner så väl.

Det är ingenting fel med att vara blyg. Så länge det är andra som är det. Själv skulle jag faktiskt helst slippa det. Ibland åtminstone. Fast samtidigt är det kanske just min blyghet som gör mig så stolt över att ibland vara en obrydd gaphals. Så på ett sätt får jag ju det bästa av båda världar.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver:

En blogg om att känna - ibland lite för mycket.

Här skriver jag för att vädra mina egna tankar och upplevelser som högkänslig person, men  också för att nå ut till andra högkänsliga och speciellt den som ännu inte vet om sitt anlag och hur det påverkar tillvaron.

Jag delar gärna med mig av bitar ur mitt eget liv men är lika nyfiken på att höra andras livsberättelser. Så om du känner för att dela med dig, texter, konstverk, din blogg etc. så får du gärna kommentera ett inlägg.

Det blir personligt, det blir stort, det blir komplext och stundvis både klyschigt och överdramatiskt, men jag låter det vara. Allt är trots allt skrivet för den goda sakens skull, med såväl hjärta som med själ.

 

(Instagram @fliffi)

 

Bloggar av intresse:

http://katsekohtivaloa.blogspot.fi

http://enhorningstankar.ratata.fi/blogg/

http://livetefter30.ratata.fi/blogg/

 

Kategorier

Senaste kommentarer

07.09, 17:03Bemöta negativitet av Martin
12.03, 10:35Things to live by av Sussi
15.06, 13:34Att vara social och högkänslig av Ganska anonym typ